Imorgon är sommarlovet över för de flesta barn i kommunen. Inte för min son. Jag har valt att skjuta på hans skolstart några dagar. Anledningen till det är att hans 4:e år slutade ganska dåligt och jag tror att de första dagarna efter sommarlovet bara kommer stressa honom mer än de gör nytta.
Jag skrev ett mail till hans fröken och informerade om mitt beslut. Idag ringde specialpedagogansvarig på skolan och undrade om det fanns något de kunde göra för att ändra min mening så han kunde börja tidigare? NEJ! Jag har bestämt mig och efter flera samtal (pga avbrott i mitt jobb) visade det sig att det var rätt beslut. Allt gällande klassen och vilka klassrum de skulle ha var inte helt klart ännu (dagen före skolstart). Tänk att en mamma oftast känner på sig vad som blir bäst. Extra skönt när det sedan visar sig stämma. Lättnad. Har oroat mig och grubblat mycket. Även efter jag fattat mitt beslut kände jag mig lite osäker. Det är ju en ganska drastisk sag att driva igenom. Normalt skall man ansöka om ledighet men nu TOG jag den bara.
Vad jag inte visste inför skolstarten (fick veta idag) är att skolan har gjort en anstängning och satt in en resurs för min stora duktiga kille så som jag önskade. Han kommer få en resurs de tillfällena han inte är med sin duktiga klassfröken. Han skall få en önskad resurs på rasterna, musiken och slöjden. Phu... Tänk att mitt jobb redan nu börjar ge resultat. Hade sett för mig en större kamp än den jag troligen kommer få. Även om jag är nöjd med vad jag fått veta idag så är jag även realistisk och inser att mycket jobb återstår. Dels så kommer skolan aldrig kunna se och förstå min son så som jag gör. Det sitter i min ryggmärg, han är en del av mig, jag känner i mig om allt inte är bra med honom. Detta är nåt skolan aldrig kommer kunna och det förstår jag med. Däremot bör skolan kunna bidra med tekniker och verktyg till min stora duktiga kille som jag inte kan. Jag är ingen pedagog och har inte den fantasin som krävs för att ta fram detta för honom. Det är det jag kommer fokusera på med skolan och "kräva" att de bidrar med. Ett legitimt krav anser jag.
Just nu väljer jag att se allt det positiva. Njuta av min stora duktiga kille och allt bra han gör. Han gör mig till en bättre människa.
Vi kommer få en bra höst tillsamman!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar