Hemma och lite tyst

Nu har min stora duktiga kille kommit hem från sin pappa. Jag jobbar och hinner inte se han så mycket på dagarna utan det är min sambo som tar hand om honom.

Igår var första dagen hemma och han var trött och lite tillbakadragen. Även om han var glad när jag hämtade honom så blir det en omställning för honom som gör han lite trött.

Igår var han bara hemma och slappade framför TV och dator. På kvällen såg han en film som tog hela hans uppmärksamhet. Han märkte inte ens när jag pussade på honom.

Innan han åkte till sin pappa lekte han med sin bästa vän. Det blev inte ett helt bra avslut på den dagen och jag är lite orolig att han inte vill leka med honom mer. Sambon skall försöka prata med honom och få igång honom idag hoppas jag. Nu är han bara hemma en vecka och det är bra om han under denna tid träffar sina vänner det han kan så han håller kontakten. Det är ju inte många vänner han har så jag känner att vi får vara rädda om den vänskapen.

Måndag är dagen

Fick till slut tag på min älsklings pappa och fick reda på att han kommer hem igen imorgon. Jag längtar redan. Efter jobbet imorgon skall jag möta upp de och då få ta med mig min stora duktiga kille hem. Undrar hur han mår. Nästan två veckor med sin pappa brukar vara mest sittandes framför datorn och spela spel. Ofta kommer han hem lite taggad och lite smått aggresiv. Det ok att få tillbaka honom  men det behövs många kramar och många lugna samtal. Nu skall han bara vara hemma i 10 dagar innan han åker tillbaka. Skulle önska jag slapp det men som det är just nu skulle det nog göra mer skada än nytta. Min stora duktiga kille börjar se sin pappas brister men jag tänker inte vara den som säger nåt. Han måste själv se det och sen välja själv. Jag kan bara begränsa deras tid ihop så den inte blir för lång och då för skadlig för min älskling.

Imorgon eftermiddag blir det många, många goa kramar.

Vi finns lite var stans...

Vi mammor med barn inom detta spektrum finns lite överallt.
Jag sitter just nu på ett uppdrag jag har via ett bemanningsföretag. Här är väldigt stilla och jag tittade runt lite på datorn för att få en bättre bild över jobbet. Hittade då en PowerPoint presentation av Margareta Kärnevik Måbrink i datorn. Såg att det från en av hennes föreläsningar. Vet detta för jag har själv varit och lyssnat på henne. Har du hört talas om henne? Hon är bra och verkar vara en drivande kraft för våra barn. Fler av de tack.

På en av sidorna har hos visat på hur vi kommunicerar med varandra. 7% av kommunikationen är genom orden, 38% är genom röststyrkan och intonationen & hela 55% är gester och miner. Inte konstigt att min son misstolkar och missar meningen i det som andra försöker säga till honom. Han ser & hör nästan bara vilka ord de använder. Tänk om de som talar till honom visste detta. Önskedröm. Nu får jag i stället göra allt jag bara kan för att lära honom tekniker och skapa en förståelse för hur det fungerar så han kan hantera det i vardagen.

Hon har även skrivit en bok som jag tänkt låna på biblioteket som heter "Gång på gång: pedagogik vid autism och autismliknande tillstånd". Detta är vad boken handlar om: Tålamod och kunskap är nödvändigt i pedagogik vid autism, som med rätta kallas de tiotusen gångernas pedagogik. Den mest kärleksfulla insats man kan göra är kanske att utveckla barnets möjligheter till självständighet så långt det bara går. Författarna beskriver mycket konkret hur man når dit. De skildrar hur man kan bemöta barn och vuxna med autism och autismliknande tillstånd och hantera deras handikapp i ett livsperspektiv. Struktur i tid och rum är det viktigaste instrumentet för utveckling. I boken finns många praktiska förslag till hur man kan inrätta miljön med t ex scheman, namnskyltar och fasta vanor. Här ges också förklaringar på beteenden som kan förefalla gåtfulla.
I denna nya utgåva har författarna något vidgat innehållet från att tidigare enbart ha rört autism till att nu även innefatta pedagogik vid autismliknande tillstånd, exempelvis Asperger syndrom.
Boken riktar sig till föräldrar och anhöriga, till studerande och yrkesverksamma inom specialpedagogik, omsorg och skola och till alla andra som kommer i kontakt med människor med autism.
Vanna Beckman är journalist och författare med barnneuropsykiatri som särskilt intresseområde.
Margareta Kärnevik Måbrink är speciallärare och har arbetat med människor med autism på olika nivåer sedan 1978. Hon är pedagogisk handledare vid Barnneuropsykiatri, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg för föräldrar och personal och arbetar med barn, ungdomar och vuxna.
Helen Schaumann är förskollärare och socionom och har varit kurator inom barn- och ungdomspsykiatrin sedan 1975 med speciell inriktning på barn med autism. Hon är också pedagogisk handledare vid Barnneuropsykiatri, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Nu lite mer jobb på mig (om telefonen bara ringde så jag kan svara) innan jag går hem.

Önskar er alla en solig eftermiddag & kväll

Försöker fortfarande skriva ihop min vårdansökan. Har skickat in första delen och fått brev om att det är mottaget. Har även skickat in läkarintyget. Nu återstår bara den "lätta" biten att skriva om sonens besvär och vår vardag. 5 sidor är jag uppe i nu och mer kommer det bli. Skriver ut mina rubriker här sen när jag är klar. Får se om det är ett bra eller dåligt upplägg sen via beslutet.

Bortrest

Oj vilket uppehåll det blev. Har jobbat på mitt nya jobb och dagarna har bara försvunnit.
Sonen är hos sin pappa i två veckor. De ses inte så ofta, vilket jag är glad för, så på sommarloven blir det lite mer och längre besök där. Han pappa har mest troligt även han AS men vägrar såklart att erkänna det. Han säger i alla fall att han kanske har en släng av det... När sonen är där blir det väldigt mycket Datorspel, dåliga rutiner, sena nätter. Är han där för länge kommer han hem lite förstörd och det tar sin tid att få tillbaka min duktiga, snälla kille igen. Han blir argare och mer taggad. Nej, av erfarenhet så begränsar jag deras tid tillsammans. Nu känns det som sonen börjar trötta lite på hur de umgås och jag hoppas att han själv kommer kunna välja vad som är bra för honom eller inte. Jag säger inget om han pappa till honom utan håller bara koll som vanligt i det tysta.

När han kommer hem nästa gång hoppas jag vi kan få till en dag på Liseberg hela familjen. Sonen älskar alla atraktioner. Han är inte rädd för nåt. Jag blir nervös bara av att se honom åka. Kul har han i alla fall. Värre är det med lillebror som inte vågar åka nåt. Farfar bilar, de små knattebilarna och karusellen.

Nu skall jag bänka mig framför TV:n och njuta av ett tyst och lugnt hus. Blir inte så ofta jag får den möjligheten. Eftersom det är fredag kanske jag skojar till det med ett glas rosé.